En faraon var den som styrde i det forna Egypten. Faraoners uppgift var inte bara att styra utan han var också överste präst. Ordet faraon betyder "det stora huset". Man trodde att den som var faraon skulle bli en gud efter sin död. Därför blev faraoner väldigt hyllad i hela dess liv. Den största uppgiften en farao fick var att planera dess grav.

Jag har en förkärlek till Tutanchamon och har därför valt att skriva mer om just honom, kommer möjligen upp fakta om fler faraoner vid något senare tillfälle.

Tutanchamon
1367-1349 f Kr

Tutanchamon är en av de mest kända faraonerna som nånsin har funnits. Man vet inte så mycket om hans liv och kanske är det därför han har blivit så berömd.
Tutanchamon blev faraon när han endast var nio år då hans far dog. Han kunde inte styra Egypten själv utan hade en förmyndare som hette Eje som hjälpte honom.
Tutanchamons hette inte så från början utan Tutanchaton. Han dyrkade då guden Aton. Efter ett tag bytte han och dyrkade solguden Amon och då bytte han även sitt namn

När han var omkring tolv år gifte han sig med den något äldre Anchesenamon, även hon ändrade sitt namn som tidigare slutat på aton. Man vet att Tutanchamon var väldigt rädd av sig. Varje morgon innan han skulle sätta på sig sina sandaler fick två tjänare trampa i dem för att han skulle vara säker på att ingen hade hällt på nått gift.Tutanchamon dog när han endast 18år och var då 167cm lång. Många tror att han blev mördat för faraon titeln. Men efter att ha studerat de kläder han bar har man upptäckt att han hade en figur som liknade en kvinnas men smal midja och breda höfter. Genom dessa undersökningar tror man att han kan ha haft någon forma av leversjukdom och genom det dog.

Finner graven

En rik man vid namn Lord Carnarvon hade varit med om en bilolycka då var han när att dö. Men efter ett flertal operationer lyckades han överleva. Därför reste han år 1903 till Egypten för att vila upp sig. Där började han intressera sig för arkeologi och började med små utgrävningar. Men eftersom han inte hade nån utbildning fick han inte heller några resultat.
Han fick då höra talas som Howard Carter som var en skicklig tecknare och även duktig på arkeologi.

Howard Carter föddes 1873, hans far var djurtecknare och eftersom familjen inte han hade råd att skicka honom till nån skola lärde istället hans far honom att rita. När Carter var 17 år reste han till Egypten och arbetade där som assistent åt flera arkeologer bl.a. Theodor Davis.

Lord Carnarvon och Howard Carter började tillsammans göra utgrävningar år 1907. De grävde länge väster om Tebe tills 1914 då de fick tillstånd att gräva i konungarnas dal. Men de hann inte börja gräva innan första världskriget bröt ut och de fick därför vänta tills 1917 tills de kunde börja på allvar.
Theodor Davis, mannen som Carter tidigare arbetat med hade tidigare funnit föremål som tillhört Tutanchamon i konungarnas dal. Carter var övertygad om att det fanns mer.

1917 började de gräva, Carter föreslog att de skulle gräva i en triangel mellan tre gravar som man tidigare funnit. De grävde i flera år utan något speciellt resultat. Det enda de fann var några arbetshyddor som troligen använts när de byggde Ramses VI:s grav.
Lord Carnarvon var väldigt missnöjd eftersom han lagt ner mycket pengar på arbetet.
Hösten 1922 beslöt de ändå att försöka en sista gång. Denna gången skulle de gräva under de arbetshyddor som de hittat.
Carter började sin utgrävning den 1 november. Han hade då med sig en kanarie fågel till sällskap eftersom inte lord Carnarvon var med. Kanariefågeln blev även arbetarnas maskot och kallades för guldfågeln. De var helt övertygade om att den skulle föra tur med sig.

På morgonen den 4 november hittade den yngsta arbetaren som endast var en liten pojke något hårt i sanden.
Det visade sig vara det första trappsteget ner till Tutanchamons grav. Arbetarna grävde i tre timmar och fann tolv trappsteg.
Carter telegraferade till lord Carnarvon som befann sig i London.: "Har äntligen gjort en underbar upptäckt, En praktfull gav med orörda sigill. Har täckt allt och inväntar er ankomst. Gratulerar!".
23 november kom lord Carnarvon i sällskap med hans dotter till Luxor. Innan de anlände blev kanariefågeln uppäten av en kobra. Kobran var en heligt djur i det gamla Egypten och eftersom de trodde att kanariefågeln var en lyckofågel trodde arbetarna att de skulle få otur.
Men eftersom Carter och lord Carnarvon inte var lika vidskepliga fortsatte de att gräva.

Man grävde fram hela trappan och fann att den bestod av hela sexton trappsteg. De fann en dörr och på dörren fann man flera sigill som tillhörde Tutanchamon. Man fann också en bild av en schakal och nio fångar vilket betydde att tjuvar besökt graven. Carter såg även att dörren varit uppbruten två gånger.
Man tog bort hela dörren och fann en sluttande gång. De tog frigjorde gången snabbt och mätte att den var drygt 7,5 meter lång.
Under middagen den dagen sa Carter -"Dagarnas dag, den underbaraste jag nånsin har upplevt".

De hade nu kommit fram till ytterligare en dörr. Carter gjorde med darrande han ett hål i väggen med hjälp av en järnstång. Han tog ett ljus och höll det mot hålet för att se om det fanns några giftiga gaser i graven men emot honom strömmade istället vanligt varm luft. Han gjorde då hålet större och lyste in med en ficklampa. Han såg då ett rum med olika föremål, statyer med mera, och allting glänste av guld. De hade nu ett tungt arbete framför sig då de skulle ta ut alla saker ur förrummet.

De var tvungna att ta det väldigt försiktigt med sakerna, vilket de märkte efter att Carter lyft upp ett par vackra sandaler. Det enda han fick kvar i sin hand var stoftet och pärlor. De fann efter många misslyckande försök att det bästa sättet att bevara sakerna var att först täcka dem med parafin först.

Det dröjde till mitten av februari 1923 till de tömt ut hela förrummet. De enda som då fanns kvar var två svarta träfigurer som stod och vaktade en dörr.
Den dörren skulle de nu öppna. Till den dagen hade drygt tjugo personer blivit inbjudna. Arbetare började ta bort väggen och man såg en gyllene "vägg". Carter förstod då att de funnit gravkammaren. Carter och lord Carnarvon gick först in i graven. De fann flera skrin och massor gravgåvor bl.a. ett par åror som Tutanchamon behövde för att ta sig till den andra sidan.
De lät ett stängsel komma upp framför ingången till graven och försäkerhets skull skottade man igen ingången. De vidskepliga påstod att det inte räckte för att lugna faraons vrede att ha blivit stöd efter flera hundra år.

Efter några veckor dog lord Carnarvon, den 6 april 1923. Han blev stucken av en mygga som gav honom blodförgiftning. Men vissa påstod att det var Tutanchamons hämnd. Andra sa att han skurit sig på en dolk som hade doppats i gift. Det fanns även de som påstod att han fått några dödliga bakterier som fanns i graven. Men Carter fortsatte att arbeta fast att han var djupt ledsen efter att hans vän gått bort. Man beslöt att lämna Tutanchamons kropp i graven medan de flesta sakerna fraktades till museet i Kairo.