Runt :3300 f Kr började Egyptierna skriva ner saker som hände eftersom de inte kunde lita på att det mänskliga minnet.
Deras alfabet bestod av hieroglyfer som är små bilder som kan visa allt från enstaka bokstäver till hela ord.
Det finns ingen speciell regel på hur man skulle skriva hieroglyferna utan det kunde vara från höger till vänster, vänster till höger eller i lodräta spalter. Det enda som var bestämt var att namn skrevs med en oval ring runt som kallas Kahtucher.
När man först såg de olika figurerna viste man inte alls vad de betydde, man kunde utskilja vad de såg ut att föreställa men med det kom man inte så långt.
1799 hittade man i staden Rosette i Nildeltan en sten som nu förtiden kallas Rosettestenen. Denna sten blev nyckeln till hela hieroglyf-mysteriet. På stenen fann man nämligen samma text skrivet tre gånger. En gång i gamla hieroglyfer, en gång i nyare version och en gång var den skriven med Grekiska tecken. Man kunde grekiskan och genom det förstod innehållet i texten, vilket handlade om att präster från hela Egypten år 196 f Kr samlats i Memfis för att bestämma hur hyllningen av Ptolemaios skulle gå till. För att andra skulle kunna ta del av deras besluta reste man stenen.
Ändå var det ingen som kunde tyda hieroglyferna förrän år1822 då fransmannen Jean-François Champollin som var ett språk-geni försökte. Champollin kunde vid elva årsåldern både latin, grekiska och hebreiska, vid 9års-ålder blev han historieprofessor på universitetet i Grenoble.
Champollin såg så klart som alla andra vad bilderna föreställde. Men han lyckades även tyda handlingen i bilderna. |
 |
Man kunde inte ha ett tecken för varje ord eller handling. Till en början såg man till att varje hieroglyferna endast betydde ett ord men så småningom tillkom också stavelse och ljudtecken. Vokalerna var underförstådda så man byggde allting på konsonanter.
Det fanns också speciella tecken som man använde framförallt inom döden. |
